Hej alla glada!

Jag ska vara ärlig, och säga att den här behandlingen är svårare och jobbigare än vad man kan tro. Jag är efter 4 dagen helt mentalt utmattad. Jag har haft så mycket känslor som jag inte vetat hur jag ska kunna hantera dom. Just nu är det svårt men jag måste hela tiden tänka framåt.

Jag skulle mer än gärna säga att det går bra att äta, men då skulle jag ljuga. Jag mår piss efter varje lunch och jag har grymt mycket ångest. och JA jag vet att det kommer bli bättre, alla säger det men det betyder inte att det är mindre vårt nu..
Jag är väldigt arg på mig själv, jag vet inte varför men arg är jag. jag vill så mycket att allt blir för mycket. jag ska klara det här men fan, FAN vad jobbigt det är, så tungt och bara helt otroligt jobbigt.
Men jag ska kämpa, jag ska verkligen det, jag kan se att jag saknar livet, och imorgon ska det gå mycket bättre, jag måste tro på att det kommer bli bra jag måste verkligen det..

Det här inlägget är så extremt negativt men jag vill att ni ska veta, att jag skriver ganska mycket till mig själv, vill ni tycka och tänka så får ni gärna göra det och jag vet att jag inte ska klaga men alla har sina problem och det här är jobbigt för mig. Så nu känns det skönt att jag har kunnat skriva av mig. Nu väntar Antikrundan, jag behöver vila.
Imorgon väntar mer jobb med mig själv, sen ska jag nog åka ner till Nynäs, som det ser ut nu. Ha en härlig kväll .

tack för mig !

Mitt i den kalla vintern, måste jag påminna mig själv om att inuti mig finns en oövervinnlig sommar.