Jag tror jag vill för mycket, jag vill vara bra och jag vill att det ska gå snabbt. Tyvärr funkar det inte så och nu mår jag sämre än på länge, som vanligt delar jag gärna med mig av mina äventyr.

Jag har precis haft en panikångest attack igen, det var ett tag sen nu men just idag så valde mina känslor att dom skulle komma ut, så imorgon blir det en tripp till sjukhuset igen som nu börjar bli mitt andra hem. jag är väldigt frustrerad över hur jag mår så just nu är jag bara arg på mig själv.

Jag vet inte hur jag kommer må om en timme, en dag, en vecka. Nej nu är jag bara ostabil.

jag försöker så mycket att det bara blir fel, jag vill så gärna må bra att jag glömmer bort att leva. Jag blir stressad över framtiden och jag vet inte hur allt kommer se ut. Jag kan inte slappna av och jag orkar knappt sitta här.

Fy vilken negativ inställning jag har just nu, men som sagt dimman är tjock och jag skulle ge vad som helst för att komma ut.

Men en sak är säker, jag ger inte upp. Panikångesten är svår men jag har bra stöd och jag får hjälp.
Så nu vet ni hur dåligt jag mår, härligt!

Förlåt för ett förvirrande och negativt inlägg, men jag behöver skriva av mig!

Godmorgon alla vackra!
vissa dagar känner jag mig lite o stabil, idag är en sådan dag, jag vet inte varför men känslorna tar över.
Det är just en sån dag som det är idag som gör mig starkare i framtiden, dom lite jobbiga dagarna ser jag som dom dagar som jag får ut mest av.
om man tänker så så blir allt mycket lättare.
Att hitta motivation att fortsätta kämpa är inte heller så lätt alltid, därför brukar jag försöka hitta den i dom små sakerna som händer i livet, jag brukar försöka tänka på något jag vill göra, ett mål.
Det behöver inte vara ett stort mål utan det räcker med att kanske vilja träffa en vän eller kanske vilja åka in till stan.
Det är också många som frågar hur jag hanterar ångesten och jag gör så att jag försöker andas lugnt, jag försöker så fort den kommer att prata om den, säga hur jag känner och sätta ord på känslan.
Därför är det väldigt viktigt att kunna ha någon att prata med, det har hjälp mig så mycket!
jag har alltid varit ganska öppen om min sjukdom och det har gjort så att jag har kunnat bearbeta ångesten.

så först så ska du andas lugnt, sen prata om den, men om du inte kan det så får du försöka aktivera dig på något sätt, kanske sätta dig vid datorn eller nåt.
Det viktigaste är att fokusera på någonting annat än maten, så försök hitta dina egna små knep.
har du frågor, ställ dom gärna!

lycka till idag! vi klarar allt!